En plats
Jag gör detta för honom. Inte för mig. Men tänk om jag inte är stark nog att vara hans. Stark nog att vara här. Sakta sakta går jag sönder. Försöker reparera. Går sönder igen. Om och om igen. Men hur många gånger kan man laga något som är trasigt. Hur mycket kan man låtsas att det är helt när det egentligen känns som att allt är i tusen bitar. Hur vet man vart man hör hemma när man inte vet vad som är hem.
Kommentarer
Trackback
