Att växa ihop eller att växa isär
Dom klippte mitt hår idag. Kort. Som en liten pojke. Erik 11 bast. Har alltid drömt om det där guldiga Victoria's secret lockarna. Stirrade på mig själv i speglen. Hade en utekväll planerad, enda lediga kvällen på hela veckan. Ringde och sa att jag inte kunde komma. La mig ner undertäcket och bara grät och grät. Lilla pojken gråter. Åt en hel brieost. Ja jag skrev rätt, var och köpte en såndär rund fet jävel, inte ätit ost på flera månader. Och en påse vinäger chips som jag köpte för 2 dollar på rea. Och en halv burk chokladglass. Listan kan göras längre. Jag bara va med mig själv en hel kväll. Minns inte senast jag haft tid för något sånt, alla bara drar och sliter i mig finns ingen tid att tänka. Så ikväll har jag tänkt, för första gången på länge. Jag vet fortfarande inte vad jag vill. Och jag kan inte somna.
Håret kommer jag över. Det växer väl förr eller senare. Han sa att han kan köpa extensions till mig, att jag är den vackraste han någonsin träffat och att det inte spelar någon roll ändå för jag är vacker på insidan. Jag svarade "whatever" och la på luren. Jag tror jag älskar honom och jag tror jag behöver honom. Eller. Jag vet inte om jag ser vår framtid ihop och vad är det då för mening med att vara vi. Om jag inte kan föreställa mig resten av vårt liv ihop, varför ska jag då slösa min tid. Har alltid sett det så, föralltid eller inte alls även om saker och ting förändras på vägen. Vi kommer få så vackra barn säger han till mig. Jag ler och ger honom en kyss. Håret kommer alltid växa, men vad händer med oss?
