We rise and we fall and we feel like just walking away


Vi är bara vanliga människor, och ibland vet vi helt enkelt inte vilken väg vi ska ta. Vad som är rätt och vad som är fel. Vi behöver lite vägledning, inte ett tillrättavisande dock. Samvete och moral har vi alla och vi vet innerst inne vad som är rätt och fel, men i många fall styrs vi av själviskhet och stolthet, och när vi blir tillrättavisade på fel sätt så fuckar vi up. Det finns en gräns för hur mycket man orkar ta, och hur mycket en människas axlar orkar bära. När det blir för tungt, ja då släpper vi hellre allting och lämnar det bakom oss. Kanske går vi tillbaka och hämtar det vi så själviskt slängde bort, kanske finns det kvar, kanske är det för sent - och ja då får vi så snällt ångra det vi gjorde i stundens hetta. Det hade vart så lätt att agera på ett annat sätt, men om man faktiskt inte vill släpa på den tunga bördan dag in och dag ut utan att uppskattas för det, och det bara blir tyngre och tyngre. Ja då släpper man lite i taget, för att tillslut släppa allt bara sådär. Det får vara nog liksom. För vi fungerar så, vi vill ha uppskattning för de handlingar vi utför, annars ser vi tillslut ingen mening med att göra dom. Vi är själviska. Lättja är den värsta synden, men också den enklaste. Vad är egentligen det värsta, att veta om att man gör fel men inte gör någonting åt det, eller att vara omedveten om sina egna brister?


I guess i'm a cold hearted fuckin bitch at the moment, well who cares if no one appreciates you anyway.

wazzzzäää


Eftersom jag var ett par minuter sen till nationella imorse så blev jag inte insläppt. Blev skit förbannad, sjukanmälde mig och gick hem. Gjorde världens fetaste frukost och kollade på svtplay wohooo. Nu har jag nyss vaknat och tänkte ta tag i svenskan, skriver bokloggar på stolthet och fördom, som förövrigt är en as fet bok!! Efter det blir det fördjupningsarbete i psykologin, fan vad duktig jag känner mig!!


Truly madly deeply




It always fascinated me how people go from loving you madly to nothing at all, nothing. It hurts so much.There’s always this break-up you can’t recover from. And even if this person bugs you sixty percent of the time, well you still can’t live without him. And even if he wakes you up every day by sneezing right in your face, well you love his sneezes more than anyone else’s kisses.


Why did you have to make me fear such a beautiful thing?


Klockan är snart halv två och jag ligger ensam i mörkret och lyssnar på Thomas Di Leva, jag helt seriöst ni läste rätt.. Han är fet. Fan vad min blogg är deppig, men det blir lätt så när man bara uppdaterar när man är ensam på kvällarna, har en tendens att tänka rätt mörkt då i guess. Min blogg fungerar som ett substitut för dagboken jag har behov av att skriva men inte tar mig tid till. Roligare att skriva dagbok på datorn typ. Jag har ju bara behov att skriva av mig när jag är ledsen.

Ne fyfan vad jag babblar på om ingenting. Borde verkligen sova, har tre stressiga och roliga dagar framför mig, som förhoppningsvis får mig på andra, något gladare tankar. Natti!

Jag flyger iväg som ett pappersflygplan



Jag tror jag vet vad vi gjorde för fel, passionerat men okontrollerat, ha, idioter
Och jag vill bara känna hur det känns, tänka tillbaka bara minnas och vara konsekvent
Våra stunder vi hade, tankar, idér, din lukt i din nacke, pussar och skratt
Oh shit vad jag älskar dig trots att jag knappt visste vad dom orden betydde
Det kommer funka, måste funka nånstans där finns vår plats

Sometimes good things fall apart, so that better things can fall together


Jag vill bara skrika på mig själv, få mig själv att minnas allt det där hemska, men nej hjärnan fungerar på ett visst sätt - allt det som fick dig att må bra kommer du ihåg och allt som fick dig att fälla tusen tårar det förtränger vi så fort det går.

Och nu sitter jag här ensam mitt i natten och tänker på dig. När jag egentligen borde tänka på honom. Hur kommer man över sin första kärlek, hur slutar man att älska någon som lärde en att älska? Som lärde en vad kärlek var. Och viktigast av allt, hur lär man sig att kunna älska någon på nytt?

RSS 2.0