almajohanna

Han är inte som alla andra.

 

Jag var helt säker på att han var. Det var väl därför jag inte brydde mig. Uppskattade. Så som jag har blivit behandlat förr och blivit sårad, jag var inte den personen längre. Jag var förändrad, självsäker och gjorde precis vad jag själv ville. Utan att bry mig om de runtomkring. Alla ville ha mig och jag älskade det. Tvärtemot hur det brukade vara var jag nu den som hade kontroll. Trodde jag. Det var precis tvärtom. Så som jag agerade, det är inte kontroll eller makt, det är tvärt emot. Att vara svag och osäker. Jag var så osäker. Allt jag behövde var bekräftelse. Och jag fick det. Jag fick hur mycket bekräftelse jag ville. På helt fel sätt.

 

Men han var inte som alla andra.

 

Och när jag väl såg det.

 

Alldeles för sent

Det känns som cancer. Som äter upp mig från insidan. Jag kan känna varenda cell gör ont. Men ingen skulle tro mig, ingen skulle lyssna. Vem skulle bry sig, eller ta mig på allvar? Men det är på riktigt, jag kan ju känna det så starkt. Jag dör men jag vet inte varför. Är det som ingen kan se mindre verkligt?

Im so sick and tired of waiting around

Ever since I met you

All I have been doing is putting myself on hold

and waiting 

Waitng for you to come trough

Waitng for things to come trough

Im waiting

Waiting 

Waiting

Propably my own fault

For not taking responsibility myself

Obviosuly

At least that is what you would say

But are we not two

Two people in this together

Im either the lonliest girl in the world

Or the most loved one

But if I had it my way

And not your way

I would not be close to where I am right now

Waiting around

Whiping my own tears

For what