almajohanna

Somnar ensam i min queen size bed. Vaknar upp lika ensam. Läser ett meddelande 'I'm home now baby, night.' 03.50. Gäspar. Tar en dusch, smörjer omsorgsfullt in mig i en utav mina många krämer. Går igenom mina rutiner extra noga. Lagar frukost, sätter mig i solen och försöker njuta av stunden. Väntar. Det är extra varmt idag. Mitt i vintern men säkert än 25 grader i solen. Kollar mig i speglen. Har fått fräknar på näsan.

 

Jag har inte vart den lättaste på sistonde. Men att konstant bli besivken gör de flesta en aning bitter. Kanske är det bara jag försöker jag intala mig själv. Jag som har alldeles för höga förväntningar. Crazy proposals and wishes. 'Constantly killing the mood with your crazy proposals and wishes.' Medvetet försöker jag tämja på gränserna för att få något tillbaka. Bara visa mig något. Något litet. Inga fler ord snälla.

 

Jag går och lägger mig ensam igen. Hoppas. På vadå? På mina drömmar och förväntningar? Ska man nöja sig och aldrig behöva be någon och bevisa? Jag ber väl inte om så mycket? Eller. Jag väntar. Att hoppas in i det sista. Och imorgon är min födelsedag.