almajohanna

Någon vars åsikt betyder mycket för en eller någon som man tycker mycket om eller någon som man vill ska tycka om en så väldans mycket, varför börjar man alltid tycka likadant som honom? De där vantarna som jag tyckte var as coola och som han skrattade åt när han såg, dom har jag helt plötsligt börjat tycka är jätte töntiga jag med nu. Så jag går till stan bara för att köpa ett par nya vanliga svarta. Eller den där killen som sjöng låtar så vackra att mitt hjärta smälte, när han sa att den typen av musik är det värsta han visste, ja då kanske han inte var så bra tänker jag och byter låt när han börjar spelas på min spellista. Helt plötsligt börjar jag hata det jag en gång tyckte om bara för att jag vet att han inte tycker om det. Och de där byxorna han sa var sexiga, dom vill jag använda varje dag trots att de skaver i midjan och inte alls är mina favoriter egentligen. Varför blir hans åsikt omedvetet min åsikt?