almajohanna

We rise and we fall and we feel like just walking away

Vi är bara vanliga människor, och ibland vet vi helt enkelt inte vilken väg vi ska ta. Vad som är rätt och vad som är fel. Vi behöver lite vägledning, inte ett tillrättavisande dock. Samvete och moral har vi alla och vi vet innerst inne vad som är rätt och fel, men i många fall styrs vi av själviskhet och stolthet, och när vi blir tillrättavisade på fel sätt så fuckar vi up. Det finns en gräns för hur mycket man orkar ta, och hur mycket en människas axlar orkar bära. När det blir för tungt, ja då släpper vi hellre allting och lämnar det bakom oss. Kanske går vi tillbaka och hämtar det vi så själviskt slängde bort, kanske finns det kvar, kanske är det för sent - och ja då får vi så snällt ångra det vi gjorde i stundens hetta. Det hade vart så lätt att agera på ett annat sätt, men om man faktiskt inte vill släpa på den tunga bördan dag in och dag ut utan att uppskattas för det, och det bara blir tyngre och tyngre. Ja då släpper man lite i taget, för att tillslut släppa allt bara sådär. Det får vara nog liksom. För vi fungerar så, vi vill ha uppskattning för de handlingar vi utför, annars ser vi tillslut ingen mening med att göra dom. Vi är själviska. Lättja är den värsta synden, men också den enklaste. Vad är egentligen det värsta, att veta om att man gör fel men inte gör någonting åt det, eller att vara omedveten om sina egna brister?

I guess i'm a cold hearted fuckin bitch at the moment, well who cares if no one appreciates you anyway.

OH MY FREAKING GOD!!!!! Jag har världens snyggaste bästa kompis!<3