Sometimes good things fall apart, so that better things can fall together


Jag vill bara skrika på mig själv, få mig själv att minnas allt det där hemska, men nej hjärnan fungerar på ett visst sätt - allt det som fick dig att må bra kommer du ihåg och allt som fick dig att fälla tusen tårar det förtränger vi så fort det går.

Och nu sitter jag här ensam mitt i natten och tänker på dig. När jag egentligen borde tänka på honom. Hur kommer man över sin första kärlek, hur slutar man att älska någon som lärde en att älska? Som lärde en vad kärlek var. Och viktigast av allt, hur lär man sig att kunna älska någon på nytt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0