almajohanna

Jag hatar att inte veta vad man vill. Jag hatar att vara osäker. Jag hatar att jag måste välja, jag förlorar vad jag än väljer. Denna veckan har vart en galen jävla känslostorm, bra - dåligt, ja - nej, rätt - fel, allt vägs mot varandra. Allt på en och samma gång. Och min hjärna är tom, jag vet inte vad jag ska göra jag orkar inte reda ut ett skit, jag känner mig helt apatisk.. Och det finns ingen värre känsla. Fast det kanske är bra, jag lyckas ju alltid överanalysera mina känslor.. Dags att avsluta ett jävligt intensiv vecka med en kanna te, choklad och en säsong sex and the city. I need to clear my mind.

Jag tror jag har satt rekord i antal tårar på en dag.. Rest sen kl ett imorse nu sitter jag fast på oslos station till kl tio ikvæll. Redan førdrivit två timmar men kænns som två dagar. Sitter på ett cepe dyrt internetkafe med en chai och tycker synd om mig sjælv och gråter mina tysta tårar. Ægaren tittar konstigt på mig. Berkænas vara hemma i falkenberg runt halv tre i natt, då ska jag gå och lægga mig och sova i min mammas sæng med henne før jag ælskar henne mest i hela værlden och hon ær bæst før hon har fått stå ut med mina "jag ær så ensam jag hittar inte i oslo tårar".. Desperat inlægg från en desperat tjej som førsøker førdriva tiden på værldens læskigaste internetcafe. Och ja jag skrev detta inlægget så att alla som læser ska tycka synd om mig:)

Finns det någonting som slår när man råkar hitta en nästan helt oöppnad och bortglömd chokladkalender sen i julas när man är som mest godissugen?
Svar nej. Kan choklad bli för gammalt hehe?

Update: Min lycka gicka snabbt över när jag bara råkade klicka in mig här, och sen av misstag klickade här.. to die for..

Jag förlåter folk alldeles för lätt. Visst tror jag också att nyckeln till lycka är att kunna förlåta, för vem mår bra av att gå runt och vara arg på någon man tycker om? Men man kan väl inte förlåta allt? Vissa saker går inte att förlåta. När ens hjärta krossas på mindre en en minut och man skämms så mycket för att berätta för någon att man knappt vågar tänka tankarna själv. Vem fan förlåter något sånt? Jag blundar för allt det hemska som om det aldrig funnits utan ser bara allt det fina vi upplevt. Vissa saker ska som sagt inte förlåtas, men varför kan jag inte bara gå vidare och lämna det bakom mig? Varför håller jag fast vid något som borde vara över. För att jag hoppas att allt ska bli som det var. Jag har inte kännt mig riktigt lycklig på hela vintern, jag väntar fortfarande på att mitt sår ska läka. Kanske gör det det om jag förlåter. Men jag har ju redan förlåtit? Och det spelar ingen roll vad jag säger för det är ändå alltid jag som har jag gjort fel, vad jag än säger så får du det på ett eller annat vis att till att det är mitt fel. Och visst du säger att jag överreagerar, men för att övereagera, måste det inte finnas något att reagera på då?

I believe we place our happiness in other people's hands
I believe you can't appreciate real love 'til you've been burned
I believe you don't know what you've got until you say goodbye

Jag är en jävligt känslig person. Jag blir väldigt lätt ledsen, arg och irriterad. Om jag blir bortglömd, någon säger något som jag inte vill höra eller om jag inte får som jag vill. Det samma gäller att jag blir väldigt lätt glad och lycklig. När någon påminner en om att man tänker på mig, gör något extra för min skull eller bara skickar ett sött sms och jag skuttar runt på moln hela dagen. Jag har extremt lätt för att visa känslor, både bra och dåliga och jag tror man märker direkt på mig om något är fel och jag är inte rädd för att säga det. Detta gäller endast för människor som känner mig väl, som jag vet vad jag har och är trygg med. Jag är en sådan person som hellre har få riktigt nära vänner en en massa ytliga festkompisar. Om jag någon gång gråtit inför en vän kan de känna sig speciella, för jag gråter aldrig inför främmande, det funkar inte. Jag har dock väldigt lätt för att gråta när jag är ensam, speciellt på kvällar. Om någonting går riktigt fel får jag ofta ångest attacker och kan inte andas utan bara ligger och skakar, någonting som min pappa och ex pojkvän fått erfara ett par gånger. Ofta har anledningen också varit pågrund av dom, mest för att de är några utav de personer i världen som jag älskar mest. Jag har också väldiga humörsvägningar och kan ena stunden vara super glad för att andra sekunden vända helt och börja storgråta eller skälla som en galning. Jag blir väldigt lätt deprimerad om någon i min närhet sviker mig på ett eller annat sätt, jag är inte den personen som bara säger fuck u jag behöver inte dig, jag kan gå vidare? För jag kan inte gå vidare, jag har väldigt svårt för att släppa taget om människor och jag fäster mig väldigt lätt vid nya. Jag har inte vårt för att få känslor och börja bry mig om personer. Jag förstorar ofta upp saker. Det är bara personer som står mig väldigt nära som vet hur jag är.

Men vad är egentligen bäst? Att vara den här känslokalla personen som bygger upp murar kring sina känslor och inte låter någon komma nära. Aldrig gråter, aldrig lyser av lycka. På ett sätt måste det vara så himla skönt att aldrig bli sårad, aldrig gråta så det känns att hjärtat ska brista, utan bara flyta med och inte bry sig om något än sig själv. Så jävla skönt. Men å andra sidan, vem vill egentligen vara så. Visst det känns aldrig som om livet håller på att gå under, men du går ju miste om alla underbara känslor när man blir sams och är den lyckligaste personen i världen. Att kunna känna empati för någon kan ibland vara en utav de bästa känslorna i världen dessutom. När jag tänker efter är det nog värt att vara världens känsligaste människa, för känslor är inte bara skit. Eller?

Här sitter jag och känner mig c00l med mina nya ray-ban wayfarers.. De är dock 20 år gamla så märket sitter på insidan istället för på utsidan av skalmen men vafan gör det när man är grym och lyckas fynda ett par för knappt ingenting? Jag är så jävla nöjd! Så idag har jag shoppat en massa nögvändigheter inför norge en massa hudkrämer, tjocka sockar och sånt, mest för att att det är kul att köpa hehe & tre nya böcker, bla marilyn mansons självbiografi som verkar sjukt bra.
Kul information från en kul tjej, hej.

Så jävla arg............
Fem saker jag undrar över denna morgonen

1. Kan man inte få nån jävla förvarning innan ens torrschampoo bara tar slut sådär med en gång. Så man kan hinna köpa nytt så  man slipper stå där med flötigt hår och får fixa nödlösning med hjälp av tofsar och grejer.

2. Varför jag ser ut som en apa i tofs just idag?

3. Varför jag vaknade upp med grön tuschpenna i halva ansiktet som inte går bort hur myket jag än skrubbar.... kan bero på att jag somnade med en tuschpenna i sängen dock..

4. Varför man ser 10 gånger tröttare och mer lik en pensiönär ju mer man sminkar sig på morgonen om man sovit dåligt? Jag hatar smink jag får rynkor av smink-.-

5. Varför jag skriver detta när jag har as bråttom och har kommit sent hela veckan så jag får ljuga ihop en massa nödlögner om att jag cyklat vält och var tvungen att åka hem och byta byxor och sånna fjanterier..... hehe hade blivit en utmärkt anställd.

We need to stop running, blindfolded by love. We need to accept that things change, and accept love from wherever we can get it, even if its not where you want it to come from. We need to let our friends love us. Let our parents, pets, and hobbies, love us.
Because when you lose one source of love, you're going to wish you had another.

Love, where are you when we need you? The truth is, she's right there. We are just to absorbed to see her, because she takes a form that we may not necessarily be in the mood for. But she is there. She is always there. And she may not love you. But you need to love her.

No matter what, you need to love her.

Le Love

Jag blev amputerad idag.. fick nytt ben. Vad tycks?:)

Såhär spenderar vi vår lördag, lyssna och njut........

JAG VILL VARA LITEN OCH SÖT OCH BRUN OCH HA ICKE EXSISTERANDE ÖGON OCH HÄNGA I EN POOL I CYPERN (och nej det är inte en finne jag har under läppen det ska föreställa en piercing hehe). Dock världens bästa mamma har bokat resa till zakynthos!! 
Fast först blir det norge med världens bästa nati!! Jag hatar snö, jag hatar kyla & jag har aldrig åkt skidor i hela mitt liv... KÄNN IRONIN HAHA. Kommer bli grymt:)

Jag har hittat mina nya vårskor. Ska bara skaffa 8000kr först!!
Så tror de vanliga svarta får duga......

Heeeelt jävla slut. Fem dagars jobbande och jag kommer få mega muskler, så jävla slitigt. Har inte hunnit med ett skit på hela veckan förutom jobba, träna, städa om och om igen.. Känner mig som en jävla singelmorsa!! (fast utan ungar då hehe). Jag kommer vara död när dessa två veckor är över.
Föresten höll min life-long-dream på att slå in i helgen..
Jag var på väg till skolan för att käka lunch då jag går förbi hallandsnyhtersgubbar, yes tänker jag (HAHAHAHAHA) och de stannar mig..
HN: Vi kommer från dagens fråga, vi har en mycket enkel fråga att ställa till dig om du är intresserad?
JAG: Självklart! (överlycklig och med världens största leende på läpparna)
HN: Har du bestämt på vilket parti du kommer rösta i höst?
JAG: Eh.. asså.. eh.. jag är inte 18 än....
HN: Jaha men oj, så synd. Ursäkta oss då får vi fråga någon annan.
Går där ifrån med tårar i ögonen (okej, kanske inte..) Fan varför nämnde jag inte bara nåt random parti så jag kunde fått va med hehehe.... Inte för att jag någonsin läser tidningen själv men hade ju vart så jävla grymt..
Ikväll har jag stått ute i kylan med pontus i enochenhalv timme(!!!).. Så nu ska jag hälla i mig te (bokstavligt talat) för att få upp värmen. Godnatt

Nu ska jag lägga mig i soffan med tre helt obläddrade nummer glamour, elle och dv, äta riskakor med ost, dricka te och lyssna på ledsna låtar med lykke li & regina spektor. Fira att ibland är söndagar det bästa som finns, kunna gå runt i rosa hello kitty byxor och vara unken och att inte vara tvungen att göra något på en hel dag är helt jävla underbart..

Inte bloggat på år & dar.. har helt enkelt inte haft något intressant att skriva om då jag mest pluggat som en idiot hela veckan, fyra prov på tre dagar - i'm proud! Igår hyrde jag och andrea gråtfilmer - 500 days of summer och seven pounds (jag vet att jag är jävligt känslig i vanliga fall, men tror aldrig jag gråtit så mycket till en film i hela mitt liv som jag gjorde till seven pounds, det var den finaste film jag sett i hela mitt liv... jag höll på att dö så ont gjorde det i hjärtat.. + att will smith är min dröm man hehe)
Nu ska jag bege mig hem till fia för lite mat, trevligt sällskap and so on!!
heeeeeeeej


Första gången på hela veckan jag orkade sätta på mig mascara.. Måste firas hehe