almajohanna

Fan vad trögt det går att skriva för mig, känner mig helt tom. Min dagbok har inte fått en enda ny rad sen flera månader tillbaka. Tom är jag är, varken bra eller dåligt, känns bara ovant. En hel sommar stängde jag av så mycket känslor bara för att orka ta mig igenom den. Det gick faktiskt bättre än förväntat. Det är farligt att sitta hemma en lördagkväll, min första ensamma lördag sen jag minns inte när, man börjar tänka så mycket. Varför jobbar jag tidigt imorgon..

Kommer på mig själv med att sakna alldeles för ofta nu förtiden. Men jag är alldeles för stolt för att säg något. Större chans att jag förlorar något på det än att jag vinner något, så varför ta en sådan risk då? Men jag har bestämt mig att någon gång snart, innan det blir för sent, ska jag berätta. Berätta vem han är för mig och vad han gjort med mig.