I loved you first

Fyfan vad jag saknar saker. Helt sjukt vad jag tänker tillbaka och saknar sånt som vart, men som jag vet aldrig kommer komma tilbaka igen, man tror det varar för evigt men fan heller... Jag ångrar att man aldrig älskade stunden man saknar nu.

Fick nyss ett emo anfall, så läs ej. Jag har nåt problem kan inte uppskatta livet just nu bara saknar det som vart. Är inte nöjd med någonting, fattar inte varför. Har riktigt bra liv och borde va lycklig? Är det så här det känns? Fan heller då kan det lika gärna va. Vill inte ha det så här, vill att nåt ska hända vill ha spänning jag är så jävla uttråkad så det är sjukt. Orkar inte nånting längre, allt känns så fuckin meningslöst. Det går väl över antar jag men just nu vill jag bara krypa undertäcket och ligga där tills allt inte är detsamma längre. Orkar inte med alla tråkiga fester, alla samma tråkiga, äckliga människor och allt jävla tråkigt som jag har varje dag i mitt liv. Orkar inte, vill bort. Saknar det som var, men vill ha nåt nytt. Orkar inte fastna i stunden, orkar inte fastna i samma gamla tråkiga liv tills jag dör, vill inte göra samma sak som alla andra jävla tråkiga mesar, men jag är precis som dom, jag vet... Jag vill ha fjärilar i magen, det var ett tag sen.
We love until we bleed.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0